Det är någon som har sagt att man bör läsa Johannesevangeliet som man läser en detektivroman. I en deckare finns det massvis av detaljer, och många av dem är där bara för att lura in en på villospår; detaljer som för ögat bort från centrum. I Johannesevangeliet är detaljrikedomen lika stor, men alla detaljer syftar till samma sak; föra ögat mot centrum och visa vem Jesus är.
Johannes skrev sitt evangelium långt senare än de andra; när man läser Markusevangeliet kan man nästan ana att han skrev det i en brådska; Markus ville få ut berättelsen så snabbt som möjligt. På grekiska upprepas orden ”Och genast..” i inledningen av nästan varje mening; ungefär som: ”och genast gick Jesus in i staden och genast helade han en kvinna och genast blev alla förundrade”. Ungefär som ”Och då ba, och sen ba”. Ett slarvigt med effektivt sätt att skriva. Johannes skriver sin berättelse senare; mottagarna känner till grundberättelsen, Johannes vill förklara den, eller fylla den. Han tar sin tid. Texten är full av symboler och hänvisningar som lätt kan gå en förbi.
En sån detalj här är att Johannes nämner att det här skedde strax före judarnas påskhögtid. Den lilla detaljen kan passera enbart som en årstidsangivelse. Men. Det kan också vara så att Johannes vill väva samman den här berättelsen om brödsundret med den större berättelsen om både den judiska påskhögtiden och det som ska bli de kristnas påsk. Att Jesus bryter brödet och mättar 5000 män plus kvinnor och barn knyts på det här lilla fiffiga viset nästan osynligt ihop med berättelsen om judarnas påsk; berättelsen om israels befrielse ur slaveriet i Egypten: Brödet som Jesus bryter och som mirakulöst mättar människornas hunger klingade antagligen väldigt bekant för de som satt där: det påminde om mannat som regnade från himlen och mättade deras förfäder varje dag i öknen.
Berättelsen om brödundret pekar också framåt mot framtidens påskberättelse; Jesus död och uppståndelse. Mot den sista måltiden.
En intressant sak med Johannesevangeliet är att trots sin stora detaljrikedom är det två stora saker som saknas: Jesus döps inte, det finns ingen dopbefallning. Likaså saknas instiftelseorden till nattvarden; sista måltiden beskrivs ganska omfattande, men inte orden som uppmanar dem att bryta brödet till hans minne.
Det kan verka som att Johannes tyckte det var onödigt att prata om dop och nattvard.Men, nej, så är inte fallet: Johannes har istället strösslat ut berättelser i sitt evanglium som pekar på både nattvarden och dopet.
Om man läser Johannesevangeliet ska man vara extra uppmärksam varje gång orden VATTEN, BRÖD, och VIN nämns. Det är ledtrådar. Här ska du använda din deckarläsarkunskap och skärpa sinnena. Till exempel: I början av evangeliet gör Jesus sitt första under; han förvandlar vatten till vin, ur reningskärlen hälls vin i bröllopsgästernas glas. Jesus säger till Nicodemus att han behöver födas av vatten och ande. Jesus säger att strömmar av levande vatten ska flyta fram ur lärjungarnas inre ochlärjungarna behöver få sina fötter tvättade innan de sätter sig tillbords med Jesus.
Och, här i dagens berättelse, som handlar om BRÖD: ”Jesus tog brödet, tackade Gud och delade ut åt dem”.
Det känns bekant eller hur? Här låter Johannes Jesus instifta sin nattvard. Mitt bland tusentals hungriga människor. Nattvarden instiftar Jesus mitt bland vanliga människor.
I Liverpool finns en kyrka som i vardagligt tal kallas BRÖD-kyrkan. Det började med att en traditionell metodistförsamling sålde sin stora gamla kyrkobyggnad och flyttade in i en lokal mitt i samhället. Varje tisdag och torsdagsmorgon möts en församling med barn, vuxna, hemlösa, handikappade och bakar bröd. Medan brödet jäser hålls en enkel gudstjänst, sedan dukas borden, man äter soppa och nybakta bröd tillsammans och hjälps sedan åt med disken. Med sig hem bär man de två bröd man bakat; ett till sig själv och ett att ge bort. Den här tanken har de hämtat från den keltiska traditionen där man lär ha sagt: ”När ni bryter brödet, se till att ta med en bit av brödet med dig som du delar med en främling på väg hem.”
Nattvarden blir då en generös akt; man följer pojken med kornbrödens exempel och delar med sig av det man har; episteltexten ur 1 Korinterbrevet lyder: Gud förmår ge er allt gott i överflöd, så att ni alltid har allt vad ni behöver och själva kan ge i överflöd till varje gott ändamål. Vi får ta emot; och vi får dela det vidare. Gud är generös för att vi ska vara generösa.
I en församling i New York har man valt att göra nästan likadant, söndag och måndagskväll trängs ca 30 personer in i deras lilla lokal mitt inne i stan, lagar mat tillsammans och bryter brödet i nattvarden. På frågan Varför de väljer att vara kyrka så svarar pastorn: ”För att människor är hungriga. Människor här i stan har hungriga magar som kan mättas av ett mål lagad mat. Människor här i stan har hungriga själar som kan fyllas av evangelium och gemenskap. Båda typerna av hunger mättas när vi samlas och äter tillsammans.”
—-
Jag vill titta på ytterligare en detalj i dagens evangelietext som man lätt kan gå förbi. Ganska exakt mitt i berättelsen läste vi att Jesus säger till lärjungarna att de ska be folket slå sig ned, och så orden: ”Det var gott om gräs på den platsen”. Vad i hela friden? Vad har det med saken att göra? Ville Johannes bara berätta var de satt? Eller vilken tid på året det var? Om tesen att ingen detalj är obetydlig i Johannes stämmer, då måste vi gräva lite djupare.
Jag tror att Johannes vill måla upp en bild som ekar bekant för många som känner till bibelns berättelser. Jesus låter dem sätta sig ned på en grön äng; Jag tror att Johannes vill att vi ska se att Jesus placerar in sig mitt i den 23 psalmen: Herren är min Herde. Jesus ska inte bara jämföras med brödet som bryts och delas ut. Jesus ska också jämföras med psaltarens bild av Gud.
Herren är min herde, ingenting skall fattas mig.
Han för mig i vall på gröna ängar, han låter mig vila vid lugna vatten.
Johannes säger inte rakt ut att Jesus är Herren. Han låter inte Heller Jesus själv säga orden att han är judarnas Gud. Men Johannes låter en liten, liten detalj om grönt gräs predika om vem Jesus är:
Herren är min herde, ingenting skall fattas mig.
Han för mig i vall på gröna ängar, han låter mig vila vid lugna vatten.
Han ger mig ny kraft och leder mig på rätta vägar, sitt namn till ära.
Inte ens i den mörkaste dal fruktar jag något ont, ty du är med mig,
din käpp och din stav gör mig trygg. Du dukar ett bord för mig
i mina fienders åsyn, du smörjer mitt huvud med olja och fyller min bägare till brädden. Din godhet och nåd skall följa mig varje dag i mitt liv, och Herrens hus skall vara mitt hem så länge jag lever.