Varje år så firar vi Lucia till minnet av en ung flicka som föddes i Italien för 1700 år sedan. Hon levde inget långt liv, hon hade inga följare, hon var ingen kändis. Inte då på den tiden iallafall.
Men hon gjorde nåt som blev viktigt, därför berättar man varje år om henne.
På den tid, och fortfarande på många håll, har inte barn och unga rätt att själva bestämma över sin kropp och över viktiga beslut i livet. Och för tjejer kan det vara extra svårt. Så var det för Lucia. Hennes föräldrar och den man som hon var tänkt att gifta sig med. De vill bestämma över henne. Men djupt i sitt hjärta visste hon att det de ville bestämma var fel.
Ibland vill ju föräldrar bestämma åt sina barn, men då kan det ju vara bra beslut. Det här var inte ett bra beslut.
Lucia trodde på Jesus och ville leva sitt liv som en lärjunge åt honom; hon ville gå till dem som satt i fängelse med mat, hon ville sjunga sånger för att trösta de som var oroliga. Hon ville berätta för människor om Jesus.
Men hennes familj sa Nej!
Hon tyckte att det var så viktigt att följa sin övertygelse att hon faktiskt blev dödad. Än i dag är det folk som tycker att deras kristna tro är så viktig att det är värt att dö för att få vara en kristen.
För mig har det aldrig varit farligt att vara kristen, men ibland har något skrattat och tyckt att det är lite töntigt. Då kan jag tänka på Lucia och se henne som en förebild; hon var modig och stolt över sin tro. Det kan jag också vara!